Seger

Igår tog jag en bild på Arvid. Och för första gången på månader slutade det inte med gråt och skrik och tårar. Vilken otrolig seger.

Att han är lite oskarp? Nå, visst. Världen är full av människor som sitter stilla bättre än Arvid. Men han går att föreviga igen (gick åtminstone igår) och det räcker rätt bra just nu.

20140723-073503-27303776.jpg

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Hem

Tänk att en stenfinsk stad där jag känner noll invånare kan kännas som hemma. Det här till ett hem jag kommer när jag kommer till Pieksämäki. De här människorna som finns på sommarlägret är familj. Jag är löjligt lycklig på den här gräsmattan. Människomötena är löjligt bra.

Jag kanske överdrev hemkänslan lite i år. Nästa gång ska jag packa med lakan och tandborste.

Posted in Okategoriserade | 1 Comment

Absolut bästa

Kvinnan till vänster är en av de absolut bästa jag vet. Att leva nära henne några månader om året är något av det absolut bästa med sommaren.

20140721-231351-83631082.jpg

Jag har ingen barndomsvän som finns kvar i mitt liv. Trots att jag faktiskt hade hunnit fylla sjutton när kvinnan till vänster och jag blev vänner är hon en av de kompisar som hängt med absolut längst. Om inte allra längst.

Om några få år är det ett halvt liv som vi haft varandra. Inte illa.

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Frestelsen

Sedan någon gång i november 2013 har jag köpt ett enda klädesplagg; den klänning jag hade när min syster blev fru.

Hittills har shoppingstrejken gått bättre än alla andra strejker jag försökt mig på. Jag har egentligen aldrig varit ens frestad. (Om man bortser från den där torsdagen i slutet av april när jag befann mig i ett 25-gradigt Valencia och visste att packningen skulle komma ett dygn senare. Bara envishet på gränsen till tjurskallighet hindrade mig från att köpa ett par trosor och en t-skjorta just då.)

Men nu har den kommit. Frestelsen. Jag vill verkligen köpa kläder. Bara stolthet kan rädda mig nu. Må den kicka in.

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Aldrig byta bort

- Mamma, jag tycker så mycket om
Arvid! Jag vill aldrig byta bort honom. Han är så gullig och så skön att mysa med. Och så tycker han om att pyssla med mig och leka med mig och pussla med mig. Och så kramar han mig alltid så länge på kvällarna. Han är en bra lillabror.

Citat av Ingrid söndagen den 20 juli 2014.

Men när man lever med tre jämnåriga kusiner blir det mindre lek än vanligt med denna bästa av småbröder. Ingrid löser det genom att i något skede varje dag stänga in sig i vårt sovrum tillsammans med Arvid. Då har de egentid. Hon behöver det och han, som dyrkar marken hon går på, tackar naturligtvis inte nej.

Bakom de stängda dörrarna till vårt sovrum hörs skratt och glada röster när syskonen bygger på sin relation mitt i vår intensiva, livliga sommarvardag. De pusslar tillsammans, läser en bok, sjunger en sång och härjar lite. Och de tjuter av skratt.

Och just det ljudet borde jag spela in och spela upp ledsna dagar. Deras kärlek till varandra. Det finns inget vackrare.

20140720-225932-82772724.jpg

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

10 km

För exakt fyrtio dagar sprang jag tio kilometer på exakt samma tid som jag sprang tio kilometer idag. Då var min medelpuls 155. Idag var min medelpuls 171.

Fredrik är snäll och säger att det var väldigt varmt när jag sprang idag. Och det var det förstås, men hur mycket påverkar det egentligen?

Jag drömmer om att en dag ha en kondition som är så pass stabil att den inte faller ihop efter en träningspaus på några veckor. Man ska tydligen träna väldigt länge för att få en sådan kondition.

Posted in Okategoriserade | 3 Comments

Var går din gräns?

Detta inlägg är ännu ett i den pinsamt utdragna följetongen om mitt hår.

Det har vilat en dimma av sorg över denna nittonde julidag 2014. Det beror på åtminstone tre saker:

1. att jag igår tog del av en text som gjorde mig oerhört ledsen
2. att Fredrik och jag var på olika platser igår och jag därmed hudlös inför den ledsenhet som drabbade mig
3. (och det här erkänner jag ytterst motvilligt) att mitt hår idag varit oplattat och så jobbigt att jag inte riktigt orkat med mig själv

Ja. Ni hör ju. Verkligt sunt och rationellt av en trettioettåring att låta en dålig hårdag störa en redan lite svag dag. Bättre än så är jag inte. Längre än så har jag inte kommit. Mindre fåfäng kan jag inte påstå mig vara. Mera du med mig själv har jag tyvärr inte blivit.

Nu, när håret är plattat och ordningen återställd känns det mesta lättare igen. Bisarrt men sant.

Jag tycker ju att det är okej att vilja känna sig fin. De flesta håller säkert med mig. Men många av oss är säkert också överens om att det finns gränser för hur mycket tid och pengar det är rimligt att lägga på att mätta fåfängan. Var går din gräns?

20140719-221257-79977666.jpg

(Bifogar bilden mest för att jag vill visa hur smart jag använder ipaden som spegel när jag plattar håret numera. Orka stå framför en spegel när man kan sitta framför en pad. Liksom.)

Posted in Okategoriserade | 2 Comments

Förstås kom de

De frågade om de fick komma och hälsa på i sommar. Förstås sa vi ja. Trodde vi att de faktiskt skulle komma? På riktigt? Troligtvis inte. Vi trodde det var något de sa efter en givande och rolig hjälpledarhelg. Lite sådär i fyllan och villan men spiknyktert.

Vi hade helt fel. Förstås kom de.

Två av de finaste -95:or som vandrar på vår jord. Nu ville de se Österbotten.

Vi har visat dem valda delar av våra slätter. De åkte till Pörkenäs (”vårt Lekholmen”), de åt på Korv-Görans, de fick saft och kex i Fredriks barndomshem och de lyssnar dagligen (ibland varje timme) på Jåo nåo e ja jåo YOLO ja nåo.

De kom i tisdags. Sedan dess har vi varit med tonåringar och det är festligt. Speciellt påtagligt var det på onsdagsmorgon. Vi andra hann vakna, äta frukost, diska undan, åka till Nykarleby och handla samt komma hem igen och fara oss ut på länk före vi ens såg skymten av dem.

Det är fint att de är här. Finast är att de vill finnas i vårt liv ännu fyra år efter att vi träffade dem. På deras Lekholmen.

20140718-220032-79232299.jpg

20140718-220033-79233184.jpg

Posted in Okategoriserade | 4 Comments

16 personer

I natt ska 16 personer sova i vårt sommarhus. Vi nio som bor här egentligen, en fantastisk grupp med fyra sverigesvenskar, två Helsingforstonåringar och min yngsta lillasyster. Dessutom en bebis i en mage. Och jag tänker att det om något är rikedom. Att få ha ett sommarhus där så många olika människor ryms och trivs.

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Vi var på bröllop

20140715-233959-85199102.jpg

Min syster gifte sig i Åbo. Det är väldigt långt från Munsala till Åbo. Speciellt om man åker med en sådan grupp som vi åkte med i fredags.

Vi sov en natt i ett fantastiskt hus i Pargas. Älska människor som generöst lånar ut sitt hem till andra!

20140715-234134-85294741.jpg

På lördag var jag på mitt livs första brudförberedelseparty. Bra grej! Sedan bytte jag om, hårkrisade många gånger och åkte till vigseln med små festklädda i baksätet.

20140715-234304-85384361.jpg

Brudens systerdöttrar.

20140715-234333-85413583.jpg

Jag och en stor del av min familj. Delen Arvid var inte alls med på bröllopet, vilket kan vara ett av de bättre beslut vi fattat i år. Han skulle ha passat jättedåligt i alla element. Förutom i den här bilden där han verkligen fattas.

20140715-234504-85504805.jpg

Jag och min fantastiska syster, fru sedan några dagar tillbaka.

Posted in Okategoriserade | Leave a comment