Den här dagen

- firar jag för att minnas det största som hänt mig själv och hela mänskligheten
- påminner mig om att absolut ingenting är omöjligt
- är så bisarr och svår att tro på
- är samtidigt det jag tror allra mest på
- visar att det goda segrar över det onda, ljuset över mörkret och livet över döden
- är i sanning kristenhetens största och viktigaste och festligaste dag

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Tistlarnas och nässlornas rike

Vi blev ju med sommarhus i somras, jag och min familj och min syster och hennes. Någon gång snart ska jag berätta om hur det gick till och idag ska jag berätta att vi har ägnat en halv påskafton åt att röja på gården. Det behövdes verkligen. I somras levde vi i tistlarnas och nässlornas rike och lärde oss den hårda vägen att tistlar och nässlor kan vara jättehöga. I dag levde vi i talkoandans och hjälpsamhetens rike och påmindes den lätta vägen om vilka fantastiska människor som tillhör vårt österbottniska skydddnät.

20140419-225136.jpg

20140419-225313.jpg

20140419-225324.jpg

20140419-225335.jpg

20140419-225354.jpg

Posted in Okategoriserade | 1 Comment

Extraordinära

Våra barn är ju i våra ögon världens mest extraordinära. Trots att de antagligen i de flestas ögon är som barn är för det mesta.

Men. När det kommer till deras beteende under långa bilresor så är det nog inte bara modershjärtat som talar när jag säger att de håller världsklass. Oj, så de levererade när bilen idag förde oss hemifrån till mitt nya barndomshem i Solf.

Vi startade från Helsingfors strax efter halv fem. Redan tio över nio var vi framme. Vi tog en riktigt kort paus på halpa halli i Parkano. Vi köpte glass och tandborstar. Övervägde kisspaus men skippade och bara körde på ändra fram.

Om du söker barn att nominera för pris för bästa bilsällskap så har jag två väldigt bra alternativ.

20140417-235846.jpg

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Dymmel

Inspirerad av barnen i Bullerbyn fixade Ingrid ett dymmelonsdagspass åt sin lillebror. Festligt, tyckte speciellt hon själv.

20140416-204804.jpg

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Amish

En av mina vänner kallar mig amish-kvinnan.
- Får ni dricka te numera? frågar han lite förvånat före han häller upp det varma vattnet i min mugg.

Jag förtjänar det kanske lite. Jag dricker ingen alkohol alls. Och inget kaffe. Jag godisstrejkar (men tar paus från det vid vissa speciella tillfällen). Lägg klädshoppingstrejken på det. Och fastetidens nej till kött när jag själv väljer vad jag äter. Så kanske jag förtjänar det. Lite.

Men jag äter ungefär tre liter glass i veckan. Och det finns väl inget amishaktigt alls med det.

Posted in Okategoriserade | 3 Comments

1990

Nittionio komma åtta procent av gångerna är jag den dramatiska vuxna i vår familj. Jag faller ihop av trötthet, jag dansar på moln, jag blir arg så jag darrar, jag… Ni fattar. Jag känner och känner och känner. Fredrik är stabil och lugn och sansad.

Men så har vi fotbollen. Så har vi Liverpool, om vi ska vara noga. Och då blir rollerna brutalt ombytta.

Du kanske vet hur det går för Liverpool i ligan just nu (eller vet du? Vet någon? Jag inbillar mig att intresse för engelsk fotboll och läsande av min blogg rätt sällan går hand i hand. Nåja). Många vet. Fler än en person har frågat mig den senaste månaden om Fredrik är glad när det går bra.

Och nog är han väl det. Han håller små predikningar (inte bokstavliga predikningar) om att Liverpool inte vunnit ligan sedan 1990 och att det här är stort.

Men han är också en man som första gången sedan 1990 har något att förlora. På allvar. Och med risken att förlora kommer rädslan. Hans puls var så hög under söndagens match att jag faktiskt skulle ha blivit orolig i längden. Ännu igår PÅ KVÄLLEN sa han sig vara lite pirrig efter matchen ett dygn tidigare och kunde liksom rycka till ibland så där plötsligt. Så där som man gör när man vaknar efter att just ha somnat. Verkligheten kom liksom ifatt. Tänk att vi kan vinna i år.

Så… Nog är han väl glad. Men han är mycket annat också. Nervös. Spänd. Förväntansfull. Men lite rädd. Och jag hoppas så mycket på Liverpool nu, för hans och husfridens skull, att jag snart också faller in i överdramatik i fotbollssammanhang.

Stackars, stackars våra barn.

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Sämre än jag trodde

- Moccachino, säger Fredrik.
- Mulle jättitee, säger jag.

Och sedan säger personen i kassan priset på engelska.

Ja ja, vi är dåliga finska. Men hann vi faktiskt bevisa det? Med tre ord? I så fall är vi sämre än jag trodde.

20140415-094504.jpg

Posted in Okategoriserade | 2 Comments

Morgondagens kläder

”Mamma, jag sätter morgondagens kläder i ert rum för jag vet ju ändå att jag kommer dit på natten.”

En högt älskad liten själ,
april 2014

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Hård värld

Det är ju inte ”bara” det att ungdomar mellan 15 och 25 år har hårdast attityder till våldtäktsoffer. De verkar också tycka att den som ger sig in i leken får tåla leken också på andra punkter. Lägger du upp en bild av dig själv på nätet får du skylla dig själv om någon säger att du är ful. Laddar du upp en video där du sjunger och spelar en egen låt får du räkna med att folk kommer att tycka att din låt är en gåva från nedan och att du gör världen en tjänst om du slutar hålla på med musik.

Jag som tyckte att världen var hård redan på min tid känner mig plötsligt inlindad i den mjukaste bomull. Då fick man åtminstone vara ett offer när man var ett offer. Idag får man tydligen skylla sig själv om man sticker ut hakan eller ens öppnar munnen.

Nästan lika illa är det i mina ögon att allt gott som drabbar en människa är hennes egen förtjänst, om du frågar de unga. Ingen är född med guldsked i munnen. Eller uppfödd på havregryn. Det är bara upp till dig själv att bygga det liv du vill ha. Du kan bli vad du vill. Göra vad du vill.

Ja. Att se människans egen förtjänst eller människans egen skuld i hennes liv måste väl i rättvisans och rimlighetens namn gå hand i hand. Och det känns säkert roligt att se på världen på det sättet så länge allt går din väg, för då är det ju inte tillfälligheter, omständigheter eller nåden som ska tackas utan du själv som din lyckas smed. Men hemska saker så hårt det blir den dag du inte är frisk och stark och framgångsrik på alla områden.

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Avundsjuka

Medan jag idag sprang 15 kilometer på 90 minuter (där fick jag det sagt, är uppriktigt både stolt och förvånad) så lyssnade jag på Linn och Nadias tankar kring avundsjuka.

Insåg väldigt snabbt in i programmet att avundsjuka på inget betydande sätt stör mitt liv eller påverkar mina handlingar och jag förhåller mig tråkigt avslappnat till fenomenet. Numera. Tycker faktiskt att de allra flesta över nitton verkar ha samma inställning och skulle nästan vara beredd att lägga avundsjuka på något tonårskonto.

Insikten om att vi är olika och att ingen, inklusive jag själv, kan vara bra på allt fick i tiderna en del av avundsjukan att vika hädan. Insikten om att jag hellre är älskad än beundrad tog rätt mycket av det som fanns kvar. Insikten om att alla människor har sina kors att bära och att ingen av oss vet hur andras kors känns blev någon slags dödsstöt. Visst finns det hjärtslag kvar i min avundsjuka, men de kommer sällan numera. Och de är svaga.

Det jag tänkte mest på var vad andra människor oftast är avundsjuka på mig för. Eller rättare sagt; det enda människor uttrycker avundsjuka för. Kan du gissa?

Posted in Okategoriserade | 4 Comments