Tumistid och kusinklubb

   
 
Och det hände sig att jag och mannen på bilden fick tumistid idag. 45 minuter innan dagsvilan. Bara han och jag. Det kan faktiskt hända att det inte hänt på hela sommaren. Vi badar i mycket på sommaren, men inte i tumistid.

Finast av allt är han ju. Som alla andra älskade är. 

Resten av barnaskaran är på kusinklubb. Det är sommarpremiär idag. Mamma och pappa ordnar klubb för barnbarn som fyllt tre år. Det är på tisdagar och torsdagar mellan ett och fyra. Och typ världens bästa grej. För både barnbarn och barn. 


Posted in Uncategorized | Kommentering avstängd

I sommarhus

Igår flyttade vi äntligen äntligen in i vårt sommarhus. Vi har väntat på rinnande vatten och på delägarna från Sverige. Det första skulle finnas senast i fredags och det andra senast igår. 

Vi har det andra. Så utan rinnande vatten och reella möjligheter att uträtta behov av det mer krävande slaget försmäktar vi i detta hus. 

Och jag är lycklig. Och barnen är lyckliga. 

Rinnande vatten lär vi få idag. Må det lyckas! Annars kan lyckan vara… mer begränsad ikväll. Känner jag. I längden kan det bli tungt att värna om varje vattendroppe när man lever med fem barn.

Så mer begränsad kan lyckan bli om vår vattentillvaro inte blir mindre komplicerad. Men försvinna kan den nog inte göra. Lyckan hör ihop med livet här.

  


Posted in Uncategorized | Kommentering avstängd

Bilder som gör mig väldigt glad

När sommaren ännu var ny var vi på bröllop. En av våra allra första egna konfirmander gifte sig med sin drömprins. Och vår begåvade vän Maria Hedengren tog bilder.

Jag märkte det inte, tänkte åtminstone inte alls på det, men hon tog rätt många bilder på oss under festen. Och igår skickade hon dem till mig. Bara sådär. Och idag visar jag dem för er. Bara sådär.

För att de här bilderna gör mig väldigt glad.

bröllop1

bröllop2

Brudparet har anlänt. Vi har skålat. Vi är på väg in på festen. Arvid är lite i obalans, han tycker festen är lite för stor. Ingrid är… balans. Jag vågar satsa mitt bästa halsband på att hon var med sin gudmor när den här bilden togs. Hon var väldigt mycket med sin gudmor den här dagen.

b3

Den här mannen. Ibland glömmer jag bort hur ofantligt snygg han är för att han är så mycket annat så mycket mer. Men titta på honom! Ofantligt snygg!

b5

Ja. Hjälp. Ni kan ju läsa kommentaren ovan.

b4

Jag vet inte vad som händer här. Men jag gissar att Arvid blivit lagd i sin resesäng i kulisserna. Med en tvååring som bröllopssällskap ser man sällan så avslappnad ut. Jag tänker också att jag seriöst måste sluta har hårband kring handleden när det är fest. (Samtidigt; alla självlockiga vet ju vad jag menar när jag säger att det där hårbandet inte är ett hårband utan en livboj om det börjar regna. Och det kan ju börja regna också på fest. Kanske värt det ändå.)

b6

b7

Bruden är en helt makalös ung kvinna. Brudgummen är också ett kap, men just nu ville jag fokusera på bruden för att få berätta att hon är en av Arvids gudmödrar. Vi ville ha gudföräldrar som vi önskar att alltid alltid alltid finns med i vårt liv och vi ville ha gudföräldrar som vi hoppas att smittar våra barn med sina personligheter. Därför valde vi henne. Ett givet val.

b8

Jag blir förstås inte lika till mig som när jag såg bilden på Fredrik. Hur skulle jag kunna? Men inte är jag ju bara tråkig på den här bilden.

b9

När Arvid inte åt eller sprang omkring besinningslöst på festen bakade han pepparkakor i buu-appen. Hur folk med småbarn gjorde på bröllop före smarttelefoner fanns har jag ingen aning om. Och ingen lust att ta reda på.

b10

Jag och en av mina bästisar. Och en av Ingrids vuxen-bästisar. Lik mig på inget sätt, älskad och beundrad av mig på alla sätt.

b11

Kvinnan i mitt liv. Alla dagar.

Bröllopet var förstås mycket mycket mycket mer än det jag visat nu. Men det här är delar av berättelsen om oss på bröllopet. Också värd att berätta. Det var ett vackert bröllop. Ett mycket vackert bröllop.

Fler av Maria Hedengrens bilder hittar ni här. Hon fotade oss också när vi väntade Arvid, just hade fått Arvid och lät döpa Arvid. De bilderna hittar ni här.

Tänk. Hur bra skulle den här bloggen må om Maria kunde följa med mig hela tiden?


Posted in Uncategorized | Kommentering avstängd

Bloggens bästa

Jag är för ledig för den här bloggens bästa. Jag tänker för lite och tycker för lite. Reagerar för sent. Reagerar för svagt.

Och nu har jag dessutom bloggvilat några dagar. Som om jag ruvat på något smart och viktigt.

Det har jag inte. Alls. Men någonstans måste man börja igen. Och den här gången börjar jag igen genom att konstatera att jag igår hotade med hot om hot när min dotter inte tyckte som jag gällande läggdags.

Inte mitt stoltaste ögonblick. Tyvärr inte mitt pinsammaste heller.


Posted in Uncategorized | Kommentering avstängd

Att hinna och kunna

Det här är inte mitt livs roligaste och mest händelserika sommar. Men kanske mitt livs mest vilsamma och rogivande. Och efter en på många sätt svår höst och en på vissa sätt tung vår är det kanske en på alla sätt avkopplande sommar som behövdes. 

Det känns som om vi kommer i kapp nu. 

Det mest ointressanta som finns är när människor berättar hur upptagna de är, brukar min vän Peppe säga. Med risk för att det är lika ointressant att höra om hur oupptagna människor är så säger jag det ändå; jag gör nästan ingenting och känner att det är det bästa jag kan göra av den tid som är nu. 

Fyra sommarveckor har gått. Och jag minns bara nästan hur tung våren var och hur svår hösten kändes. Jag minns annat nu. Hur det känns att vakna till en ny dag och inte veta vad den för med sig. Hur det känns att i slutet av dagen konstatera att det mest produktiva (ofta det enda produktiva) jag gjort var att läsa lite eller mycket. Hur det känns att hinna spela Uno med Ingrid många många många gånger och bara vara helt närvarande för att inget (som jag inbillar mig att är) viktigare kräver min tid och min uppmärksamhet. Hur det känns att kunna krama Arvid tusen gånger en enda dag och notera de små stora saker han hela tiden gör, notera hans hela värld. Hur det känns att hinna och kunna. 

Hur allt det där känns? 

Bra.

Magiskt bra.

  


Posted in Uncategorized | Kommentering avstängd

En människa är aldrig bättre

Min lördagsmelankoli mötte sin överman i min äktaman. Sent på kvällen pratade vi och la ord på och redde ut mina tankar. Och sedan var det söndag. Och jag hade bättre feelis.

Men jag var också galet trött efter djupa, nattliga samtal med min bästa vän. Så galet trött att jag blev lite irriterad varje gång barnen ville mig något. Och när det händer blir jag arg på mig själv. Det var mitt val att prata mitt i natten, inte barnens. Och de ska inte heller betala priset för att jag inte somnade i tid. 

Jag kräver mer av mig själv än att jag suckar och fräser för att jag vakat frivilligt. 

Jag tänker lite såhär: en människa är aldrig bättre eller godare eller mer generös än hon är mot sin partner och sina barn. Hur en människa bemöter dem som står henne allra närmast är det närmaste en måttstock på mänsklighet vi kan komma. 

Jag vet att det låter hårt. Men det är ju hårt och svårt att leva riktigt nära andra människor. Nästan alla kan vara glada och roliga och trevliga och vänliga på jobbet. Det kostar inte mycket. Att ge sitt allra bästa där och sedan strö ut resterna hemma känns som en enkel och billig men farlig väg. 

Jag kräver mer av mig själv. Och jag försöker leva upp till mina krav. Misslyckas ofta. Gör om och försöker göra rätt. Lär mig av den bästa. Lär mig hela tiden.

 
Kavilo photography. 


Posted in Uncategorized | Kommentering avstängd

Lite vemodigt

Idag har jag börjat skriva fyra helt olika blogginlägg. Om sådant som upptar mina tankar idag. Om sådant som är viktigt för mig och som därför kostar mig något att skriva om.

Men idag har jag tydligen inte råd med inlägg som kostar. Så jag lämnar dem oskrivna. Åtminstone nu. Måste ha mer pengar på kontot innan de kan skrivas och läsas. Mer hud, mer tålighet, mer teflon. 

Istället kan jag konstatera att Fredrik har födelsedag idag. Jag gav honom en present som han tyvärr verkar vara allergisk mot. 

Jag kan också konstatera med lika delar matthet och frustration att Ingrid fortfarande är vaken trots att klockan är snart elva. 

Och att jag saknar den syster jag inte sett på typ tusen år. Och bästa vännen som semestrar i fjärran land. Jag behöver sådana samtal som vi har.

Och sommarhuset där vi inte kan bo nu. Verkligt avancerade vattenprojekt på gång. Småbarn + tillvaro utan vatten (och golv i e del rum) = inte sant.

Men att det egentligen är riktigt bra. Lite vemodigt bara. 

   

Förra året fick Fredrik den här tårtan. Tillverkad i vårt sommarhus. Av mig eller min syster. Jag gissar ändå på min syster. Allt (och jag menar verkligen ALLT) talar för att det var hon som gjorde tårtan. Förutom mitt minne av att det var jag. 

 
Också från Fredriks förra födelsedag. Vi år glass på torget. Med liten sparv. I söta skor.


Posted in Uncategorized | Kommentering avstängd

Det är fint

En av mina vänner besöker mig i Åbo. Det är mitt första studieår, jag bor i underbar liten etta med trägolv och fönster man kan sitta i. På söndag ska hon åka hem. Tåget går någon gång efter ett. Vi har ätit klyftpotatis och biff och gjort den mest avancerade sås jag någonsin gjort. Klockan är inte ens tolv. Vi behöver inte gå till tågstationen ännu. Den ligger alldeles för nära.

– Nu vill jag gå. Jag klarar inte av att bara sitta här och vänta på avskedet, säger hon. Min fina vän.

Så vi går. Jag lämmar henne rätt snabbt på stationen. Hon vill inte ha mig där. Klarar inte av att där heller bara sitta och vänta på avskedet.

Samma bästa vän planerar alltid helst in hemresor tidigt på dagen. Annars ligger det liksom en skugga över hela dagen och man kan ändå inte njuta av den, menar hon. 

Och jag vet vad hon menar. 

Idag har jag ätit den godaste av glassar på den vackraste av platser med det bästa av sällskap. Och kor! Men allt i skugga. För dagen slutade med avsked.

Tolv juninätter av tjugofem har jag bott hemma hos min äldsta yngre syster. Och ändå säger min svåger idag:

– Jag tycker det är så tråkigt att du ska åka. Jag gillar ju dig. Och att ha dig här.

Och ändå säger (eller utbrister) min snart åttaåriga systerdotter:

– Jag KAN inte lämna Ingrid idag. Det bara går inte. 

Och ändå går det. Med lite tårar. 

Det är fint att få älska och sakna. Det är fint att få dela liv så kravlöst. Det är fint att en gemenskap kan kosta så lite och ändå ge så mycket. 

Och och men: det är också väldigt fint att få träffa Fredrik igen om ungefär nio minuter. 

   
           
Det är fint att få bjuda på fina bilder. En sista gång för den här gången. Nu får ni leva med mina telefonbilder igen. Vill ju inte skämma bort er heller.


Posted in Uncategorized | Kommentering avstängd

Denna sommar

Fredrik och Arvid återvände till fosterlandet igår. Ingrid ville stanna en vecka till så hon och jag bestämde oss för ett par dagar till. Älska det faktum att semestern gör det möjligt. Ett par dagar till. För att vi kan. 

Hur mycket vi än kan så är ju småbarnslivet inte precis vilt. Vi kände oss helt on the edge när vi kunde åka hemifrån klockan tio och komma hem igen först efter tre. Utan att behöva passa dagsvila. Wohooo. Vågat värre. 

   
 

SÅ vågat. Vi åkte först till biblioteket. Ni hör ju. Helt vilt.

  
Sedan åkte vi in till stan. Åt lunch på restaurang. Det besöket får 3/5. Eller 2/5. På slutet var inte allt bara vackert och restaurangen andades nog ut när vi gick. 

När jag ser bilden ovan tänker jag två saker:

1. Att jag inte har färgat håret på snart två år har satt sina spår. Titta på mig! Jag borde klippa en page för att bli av med allt det där guldbruna som en gång var blont. Vem är med?

2. Ingrid ser galen ut. Bara ben, högklackade skor och leopardmönstrad jacka. Ringer det några klockor? Jo, tyvärr. 

  
Sedan åkte vi på loppis. Hon som i ett och ett halvt år vägrat allt som inte är leopard, läder, spets och svart visade intresse för den här drömmen. En Madicken-klänning. När jag var sju hade jag sålt en arm och en lillasyster för en sådan klänning. Så jag hejade på rätt mycket. Eller sjukt mycket.

Jag tänkte förresten tusen tankar på loppiset. Återkommer till dem. 

Dagarna går snabbt och långsamt samtidigt. Varje dag och varje timme suckar vi lyckligt över hur bra vi har det. Denna sommar som såg så dålig ut på pappret har i sanning levererat hittills.


Posted in Uncategorized | Kommentering avstängd

När jag älskar Fredrik

När jag älskar Fredrik allra, allra mest? Svårt att säga. Men kärleken är enormt stor när jag ser honom med mina syskonbarn. Jag blir knäsvag. 

För ett par dagar sedan åkte han och fyraåringen på cykeltur. Bara de två. Var borta typ 45 minuter. Hade pratat hela tiden. Och det var, enligt fyraåringen själv, det bästa med hela den dagen. 

Idag satt han med den nyblivna sexåringen i famnen och pratade om förväntningar inför dagens barnkalas. Han såg henne i ögonen och ställde frågor. Hon svarade. Berättade. Så som barn gör när någon verkligen lyssnar. 

Eller när han skrattar så att tårarna nästan rinner när någon av dem gjort något roligt (vilket inte händer precis sällan). Eller när han imiterar något av deras upptåg. Eller när han inte avvisar någon som hittar honom när han dragit sig undan för lite egentid. Eller när han blir irriterad på någon av dem och talar med det som i vår familj kallas sträng och/eller arg röst. Så trygga är de i relationen till varandra. 

Jag blir knäsvag. 

Det var mycket jag inte visste när jag valde Fredrik. Eller rättare sagt; mycket jag inte tänkte på, för skulle jag ha tänkt skulle jag säkert ha vetat. Att mina då framtida syskonbarn en dag skulle få en mosters man i världsklass tänkte jag inte på. Men enormt glad är jag över att det blev så. 

Ännu mer enormt glad är jag över att det blev han. Och över att de vackra berättelserna om honom är så många.

  


Posted in Uncategorized | Kommentering avstängd