När hon tycker jag är rolig

Som jag har längtat efter den kväll som var idag. Jag fick träffa en av mina allra bästa vänner. Vi träffades för en vecka sedan också, men det var inte riktigt samma sak för vi hade fem barn med oss  då. Idag var det bara hon och jag. Förutom att det inte finns något bara med det.

Vi blottade våra själar, lyfte fram vår smuts, såg något av varandras mörker och älskade varandra ändå. I sådana stunder blir man en helare människa än man var innan.

Däremellan skrattade vi. Smutsen och mörkret som låg på bordet idag var inte av den art som skrämmer bort skratt. Snarare tvärtom. När hon tycker jag är rolig och skrattar högre och hjärtligare än alla andra jag vet tappar smutsen och mörkret sitt grepp om mig.

Nåd är att ha en vän som hon. En som gör helare. En som skrämmer bort det svåra.

IMG_0713.JPG

På Arvids dop för två år sedan tyckte hon också att jag var rolig.


Posted in Uncategorized | Kommentering avstängd

Tom

Jag känner mig tom. Inte så där som när något skaver och känns svårt och lämnar en ordlös. Utan tom så där som när man är riktig ttrött. Fredrik lämnade fältet för två dygn här i början av veckan och nu när dygnen äntligen ligger bakom oss tillåter jag mig att vara trött. Och tom.

Allt har blivit lättare nu. På riktigt. Den där tuffa starten på hösten är inte längre och varje dag känner jag av det och gläds. Men samtidigt har Fredrik faktiskt sovit borta sex nätter hittills i oktober och i vår värld är det rätt många. Rätt många morgnar och kvällar när allt hängt på mig. Och även om det går bra och lätt just nu med båda barnen så är det ändå alltid ännu bättre och lättare när vi är två.

Nu är han hemma igen, min bästa vän. Äntligen. Liverpool möter Real Madrid och det låter så… bekant. Ljudet av fotbollsmatch är ett av ljuden som betyder Fredrik. Jag tror jag ska somna till det i natt. Och sova gott. Och njuta av att ha det för trångt i sängen igen.


Posted in Uncategorized | Kommentering avstängd

Ikka

- Ikka. Ikka. Ikka.
– Vill du dricka?
– Ja.
– Vill du ha vatten?
– Nä.
– Vill du ha mjölk?
– Ja.

Och jag som för bara några dagar hörde mig själv säga att han inte talar.
Ha!

IMG_0610.JPG


Posted in Uncategorized | Kommentering avstängd

Med kärlek

“En berömd författare lär en gång ha sagt att det inte krävs mycket förstånd att skriva en roman – men utan kärlek går det inte. Författaren måste älska de människor han skriver om, annars förmår han bara ingjuta bäckvatten istället för blod i deras ådror och de kommer aldrig att leva och växa. Man ser genast när kärleken fattas, ansåg den berömde författaren. En roman eller en berättelse som inte är skriven med kärlek saknar även kraft: när den borde sjunga orkar den endast kvida, där den skulle brinna mäktar den blott ryka, som askan efter en slocknad kokkobrasa.”

Ja. Han som skriver så skriver bra. Jag hoppas innerligt för din skull att du vet vilken författare jag talar om. Eller så inte. För i så fall har du mycket kvar att hitta, läsa och älska.


Posted in Uncategorized | Kommentering avstängd

Right or happy

- Do you want to be right or do you want to be happy?

Jag vet inte vem som introducerade den frågan i ditt liv, i mitt liv var det Dr Phil. Med rätta kan hävda att uttrycket är lite fånigt. Drar man det för långt kan uttrycket lätt bli farligt. Ändå ligger det något i det där uttrycket, något som jag tycker om.

Ibland vill jag ha rätt så mycket att jag gladeligen ruckar på min lycka för att hålla fast vid en princip som jag av princip håller fast vid. Andra gånger ger jag mig för att det viktigaste ändå är att det fungerar, inte vilka ideal som låg bakom.

Att leva småbarnsliv är ofta att välja right eller happy. Ibland får man visserligen både ock, hälsar tvååringen som fortfarande sover tolv timmars nätter. Ibland måste man välja, hälsar sexåringen vars sömn alltid varit lite kampartad. Men vars sömn stabiliserat sig mycket nu under hösten då vi började välja happy framom right i alla lägen vad sömnen beträffar.


Posted in Uncategorized | Kommentering avstängd

Den som sig i leken ger

Den som sig i leken ger får leken tåla, säger vi. Höll jag på att skriva, men jag hann märka att det blev fel. Vi säger inte så, för jag gör det i alla fall inte. Men det sägs ibland.

I princip är det väl så. Men samtidigt sägs det ju alltid som någon slags klen tröst åt den som gav sig in i en lek som hon sedan inte heller tålde. Och är det verkligen det vi vill ge en sårad människa? Ett ord som säger att hon borde ha vetat bättre och beräknat riskerna mera ingående?

I princip är det väl så. Men samtidigt sägs det därmed att vi bör avvakta innan vi kastar oss in och kanske välja att avstå om det finns en risk att vi inte tål. Och därmed kanske vi låter bli att ta strider som faktiskt var våra att ta, av rädsla för att bli den som inte klarade den strid hon stod inför.

I princip är det väl så. Men samtidigt sägs det så lite om många av lekarnas regler innan spelet börjar. Och då står vi där, mitt i den regellösa leken som vi tydligen gav oss in i helt utan att veta vad vi förväntades tåla på kuppen.

Det är mycket och det är hårt. Jag tycker så illa om allt som säger att vi får skylla oss själva. Allt som andas efterklokhet och allt som gör vårt mod mindre och vår rädsla större. Vi behöver inte bara frukta leken och att inte tåla den, vi måste också frukta att efteråt få höra att vi borde ha tålt och vetat bättre. För vi gav ju oss in.

Förra veckan gav jag mig in i lekar jag inte visste om jag tålde. För jag kände mig kallad. Manad. Det var inte läge att vara rädd och bekväm och tyst och anonym. Och det var verkligen inte läge att fundera på vilka lekar jag egentligen tål. Det var läge att ge sig in och sedan hoppas på det bästa. Jag hoppas jag tålde.

Och jag förlåter mig själv om inte.


Posted in Uncategorized | Kommentering avstängd

Samma båt

En av mina bästisars tre barn hade höstlov en hel vecka, behövde mat flera gånger om dagen och sysselsättning och deras pappa jobbade. Min andra bästis och hennes familj gick igenom ansättande, stormiga dagar där allt bara var för mycket. Min tredje bästis var ensam hemma med sina fyra barn i sex dagar när hennes man var bortrest.

Alla tre behövde hjälp. Samtidigt, dessutom. De behövde inte ett öra, en kram eller uppmuntrande ord. Enbart. De behövde en vuxen till på sina hemmaplaner. Ett par händer extra. En famn till. Sådär som vi alla behöver när det blir lite för mycket med lite för många små. En småbarnsfamilj behöver hjälp. En normal småbarnsfamilj är en som inte alltid klarar allt själv. Mina bästa vänner behövde hjälp.

Och jag kunde inget göra.

För jag räckte knappt till för mina egna barn och hade absolut inga händer och famnar att undvara för mina bästa vänners.

Det är fantastiskt att ha vänner med småbarn när man själv har småbarn. Att kunna dela småbarnslivet och simma i samma träsk ibland – det gör så gott. Men medaljens baksida är att vi sitter i samma båt och när någon annans båt gungar kan vi sällan överge vår egen. Hjälplösheten när man vet att det stormar och man måste sitta lugnt kvar hos sina egna små som inte ännu kan simma. Usch.

Men vi seglar vidare. Intill varandra. Och vet att vi tänker på varandra och ber för varandra från våra egna gungande båtar.


Posted in Uncategorized | Kommentering avstängd

Samma båt

En av mina bästisars tre barn hade höstlov en hel vecka, behövde mat flera gånger om dagen och sysselsättning och deras pappa jobbade. Min andra bästis och hennes familj gick igenom ansättande, stormiga dagar där allt bara var för mycket. Min tredje bästis var ensam hemma med sina fyra barn i sex dagar när hennes man var bortrest.

Alla tre behövde hjälp. Samtidigt, dessutom. De behövde inte ett öra, en kram eller uppmuntrande ord. Enbart. De behövde en vuxen till på sina hemmaplaner. Ett par händer extra. En famn till. Sådär som vi alla behöver när det blir lite för mycket med lite för många små. En småbarnsfamilj behöver hjälp. En normal småbarnsfamilj är en som inte alltid klarar allt själv. Mina bästa vänner behövde hjälp.

Och jag kunde inget göra.

För jag räckte knappt till för mina egna barn och hade absolut inga händer och famnar att undvara för mina bästa vänners.

Det är fantastiskt att ha vänner med småbarn när man själv har småbarn. Att kunna dela småbarnslivet och simma i samma träsk ibland – det gör så gott. Men medaljens baksida är att vi sitter i samma båt och när någon annans båt gungar kan vi sällan överge vår egen. Hjälplösheten när man vet att det stormar och man måste sitta lugnt kvar hos sina egna små som inte ännu kan simma. Usch.

Men vi seglar vidare. Intill varandra. Och vet att vi tänker på varandra och ber för varandra från våra egna gungande båtar.


Posted in Uncategorized | Kommentering avstängd

Höstlov

IMG_0687.JPG

Och vi är helt lediga alla fyra i två dagar. Barnen förstod allvaret och jag vaknade av mig själv först 08.17 idag. Utvilad och pigg från början av dagen, kan inte minnas när det hänt senast.

Vi lördagsbrunchade med ett gäng småbarnsfamiljer, handlade vinterkläder på loppis och slängde i oss lunch. Sedan eftermiddagsvila då tre av fyra sov. Och nu tänker jag tugga i mig ett kex för att vakna ur dvalan innan vi ska hälsa på hos kompisar och äta korvsoppa.

Den här dagen visste var den satt.


Posted in Uncategorized | Kommentering avstängd

Magiska ungdomar

Efter allt som varit den här veckan hade jag nästan hunnit glömma hur bra församling är när det är som bäst.

Jag behövde en påminnelse.

Ikväll var jag med en liten stund på ungdomssamling. Jag fick vara tillsammans med 30-40 tonåringar som valt att tillbringa sin fredagskväll i församlingen. För att de tror eller vill tro att det finns en Gud, en Gud som älskar dem och för att de vill fundera på vad det betyder. För att de tror att det finns en uppgift för dem i den här världen; att sprida ljus och älska sina medmänniskor. För att de vill påminnas om att de är burna av universums mäktigaste kraft och för att de vill vara tillsammans med varandra. För att de har en gemenskap som slår det mesta jag sett.

De struntar i vem som tycker vad gällande kvinnopräster och könsneutrala äktenskap. De funderar inte på om någon svär för mycket, ljuger för mycket, talar för mycket skit eller festar för mycket. Det finns inga åsikter man måste skriva under för att få vara med. Man måste inte tycka på ett visst sätt eller bete sig på ett visst sätt, det finns ingen gemensam regelbok som exkluderae. Det som finns är en gemensam längtan och en strävan efter att hitta mer av den där kärleksfulla Guden och den kärlek Han kan lägga ner i oss att ge vidare.

Tack för påminnelsen.

Magiska ungdomar. Oj. Den plats de har i mitt hjärta. Den är deras.

IMG_0690.JPG


Posted in Uncategorized | Kommentering avstängd